Allt jag bara behöve.. var en påminelse.

Jag har nu suttit och knarkat filmer, och avslutade nu med Step up 2 (en dansfilm som jag rekomenderar för ALLA). Jag kom på att jag slutat med en sak, en sak som gjort mig till den jag är idag och den ända saken som verkligen kan få mig att bli lycklig. Dansen. Och det är inte vilken dans som helst jag pratar om, det är street-dansen som jag inte längre tar mig tid att .. ja, göra .. eller vad man kan kalla det!

Att svettas i sneakers, 10 storlekar förstora byxor och t-shirt, keps eller mössa på huvudet och bara låta kroppen prata för sig självt är nog det mest underbaraste man kan göra. Kanke inte allas åsikt.. men när det gäller dans ska man inte dansa på grund av att följa strömmen. Och många dansar för att vinna, men vad finns det att vinna? respekt? Det är inte rätt sätt att såkallat vinna det. Man trycker ner alla andra som har som har en stor gemensam sak med en, vi dansar för att vi älskar det!

Det handlar om att skapa något nytt, om att träffa människor som delar samma passion, och det spelar ingen roll om hur man ser ut, vart man bor, vilken skola man går i.

Citat från filmen Step up 2:

"the best part of the street is

that its not about what you got

Its about what you make, of what you got."

Det finns inget bättre sätt att förklara på!

Jag har länge tänkt på att börja med min passion igen men jag har aldrig riktigt tänkt på det som jag gör nu. Tack vare att jag satte mig ner och kollade på en enda ynkla film. Men i morgon är det en ny dag .. och efter den dagen kan jag förhoppningsvis kalla mig en dansare igen. Det skulle vara en dröm som slår in.

Ett råd till alla er där ute som känner att det finns något ivägen för eran  passion eller dröm: ingenting är omöjligt! Och det handlar inte heller om att vara bäst på det direkt. För det kan inte BLI bra förrän det HAR VARIT dåligt! Tänk på det.

NU SKA JAG KNARKA MSUIK OCH LÅTA MIN KROPP PRATA! ;)

 CHAAAO! <3